Meredia

Liten och ensam jag är
Ingen som håller mig kär
Står nu här i världen 
Utanför ett slott
Ringer i klockan 
Bryggan sänks ner
Ut kommer människor
Bara fler och fler
En kvinna med tiara
Kommer fram till mig
Hon säger 
mitt barn min underbara
Du är tillbaka
Hon ler och vi går in 
Jag bjuds på saft och kaka 
Senare på kvällen 
Hålls en cermoni
De ropar mitt namn 
Meredia 
Spelar upp en enkel melodi
Nu vet jag vem jag är
Varför alla håller mig kär
Jag är prinsessan 
Som försvann för längesen
Men som nu är tillbaka igen 

-Sandra, 2006. 

Ja den här skrev jag när jag var så där poetisk för tio år sen. 
Idag kände jag mig poetisk igen men har inte fått ihop något helt ännu, det saknas några bitar.  

Idag har ju gogumman kommit till mig igen så underbart att få ligga brevid henne och sova. 
Nu natti! 

Kommentera inlägget här :