Att känna rädsla....

För första gången på ett bra tag så kände jag rädsla idag när jag var och promenerade med Skorpan. Inte rädsla över att jag skulle bli påkörd eller att någon hund kommer och hoppas på oss. En rädsla som är svår att beskriva i ord men som bottnar i ett magont. Detta för att jag såg en sak på promenaden. Att det kan göra så mycket, och vad ska jag vara rädd för egentligen? Rädslan att glömma bort mig själv och falla tillbaka i gamla hjulspår kan man säga. Men jag drog tre djupa andetag och bestämde mig för att strunta i det. Jag vet ju vad som händer och sker. Sen att jag saknar kan jag inte göra något åt, så djupa spår är lämnade, både bra och dåliga och någonstans så finns dom ju alltid där, undermedvetet och medvetet. 
Hur som, rädslan finns bara i sinnet och jag har pratat bort den! :)
Sista bilden, jag vet, texten är lite konstig och osammanhängade men den tilltalade mig ändå. 

Kommentera inlägget här :